Outcast, 25 sep 2010 19:18

Jag orkar inte bryta ihop igen,
fast det är precis vad jag gör.
Det började på tåget hem, fast det gick bra.
Det kom igen när jag gick hem i regnet,
fast regnet sköljde bort varenda tår.
Jag blev svagare ju närmre lägenheten
jag kom, fick hålla i mig i båda räckena
för att ta mig upp för alla trapporna.
Jag fick upp dörren och sjönk ned,
sjönk ned på alla reklamblad framför dörren.
Musiken dunkade fortfarande i öronen och
jag hörde hur jag tjöt, hörde tomheten eka
och jag kämpade efter luften som försvunnit.
Jag vet inte hur länge jag satt där med handen
kvar på handtaget men när jag reste mig upp
föll jag ner igen, varenda muskel i mig skakade.
Kom upp igen och gick mot rummet.
Hann inte ens komma in i det innan jag föll igen,
hann ta tag i dörrlisten och stöttade upp mig mot
den innan jag samlade kraft till att gå igen.
Jag vill inte.

---

Det är så konstigt det där när saker som hänt, tankar man haft
helt plötsligt kan vara som bortblåsta ifrån din hjärna.
Gör det för ont? Var det bara tankar som försvann?
Jag minns ingenting av sommaren 2010 förutom tre saker,
det skrämmer mig.
Fyra månader av mitt liv är helt borta.
Allt är oklart, kletigt och jobbigt men det gör ingenting.
För idag kan jag vara glad av att jag inte minns, att jag inte kan
känna så som jag gjorde. Det kvävde mig i över ett år men idag
rör det mig inte ens i ryggen. Jag andas, det är huvudsaken.
Framför allt andas jag utan dig.

Är så trött varje dag..
Vaknar upp med tryckande ångest och det
känns som luften håller på att ta slut.

Jag orkar inte vara ledsen över dig mer,
jag vill inte att du ska ta över alla mina beslut.
Du kan inte vara i min hjärna längre hjärtat..
Jag går iväg när någon kommer för nära,
för ingen kommer vara så som du var.
En idiot som dig.

Begravning imorgon.
Tur att Benji är där annars hade jag no gått sönder..

Sov gott Johan.

Yeah, grinar lite..
Är så himla missnöjd med mitt nya ansikte, varje gång jag råkar se det i spegeln tänker jag "det tar ett tag innan svullnaden lägger sig" men inser efter en sekund att jag alltid kommer att se ut såhär nu.
Pappa sa igår "Jo nu ser jag verkligen att du fått ett nytt ansikte. Från ögonen och upp är du Julia och från ögonen och ner är du en helt ny människa!"
Det är precis det, jag vill inte se ut som en annan människa jag vill se ut som Julia, den vanliga Julia.  
Det tog mig 18år att börja acceptera den jag var och hur jag såg ut, att börja tycka om det jag hade. 
Brydde jag mig inte ens om det lilla underbettet jag fått av tandställningen, för det var jag, så såg JAG ut.
Nu måste jag börja om allt igen och jag orkar inte.
Jag är rädd att jag ska stöta på massa personer när jag går ut och att dom ska se mig, för egentligen ser jag ju inte ut såhär..  Blir arg på doktorn som kom med löften om att ansiktet skulle se ut precis som förr.
Depp for sure.

Fast så länge jag har mössa på mig ser det helt okej ut..

Trött, arg och ledsen, as usual.
Godnatt.

Det var fina år. Nu tycker jag mest de kommer och går. Jag minns de inte längre som igår.
De försvinner som i en dimma in. Snart finns kvar just ingenting.

Ska åka till Överby lite senare idag och agera smakråd åt Joacim.
Fast hade nog mest tänk gå in på hm och se om min fina jacka finns där!
Hittade världens finaste vårjacka där för någon vecka sen men då fanns den bara i strl 34
och jag kände att jag gärna vill kunna knäppa jackan utan att se ut som en spännis..
Butiksbidrädet sa att dom skulle ta in fler såna jackor eftersom dom var helt nya men när jag
kom dit efter två veckor så sa ett annat butiksbiträde att jackorna var slut och att dom inte skulle
ta in några fler? Jahaja..


(dålig vana plus ont i magen)

Var hos läkaren imorse och det gick väl väldigt bra.
Behöver inte åka dit på ett år nu för allt såg jättebra ut nu, fast det tycker inte jag.
Vill ha tillbaka mitt gamla ansikte.. Ingen sa att det skulle bli helt förändrat.
Konstigt, konstigt.

I don't even know why I did this.
Is it only here for you to find? Or did I actually do this for myself this time?
Please, just get out of my head.. You can't be in there anymore.
I love you, I miss you, I hate you.

Puuurfek.
Nej, men blir så fruktansvärt trött på detta nu så ger totalt upp.
Ska lägga mig i soffan och kika på lite film tror jag minsann.
Och bli fet, jappjapp.